Reflektion från auskultation

Den utspelade på en grundskola med cirka 420 elever. Jag var i en årskurs 4 med 24 elever. Lärsituationen som fokus kommer ligga på är när klassen ska ha engelska och läraren berättar för dem att det ska bli ett quiz, där indelningen sköts av läraren genom att dela klassen ”på mitten”. Eleverna blir taggade och ger en positiv inställning till kommande uppgift.

Läraren skriver upp siffrorna 1-26 på tavlan och varje siffra innehåller ett svenskt ord som eleven ska översätta till engelska. Eleven i det ena laget går fram till tavlan och läraren, där eleven väljer ut en siffra och läraren säger ordet på svenska som eleven sedan ska översätta till engelska. Klarar eleven ordet själv får laget 3 poäng men eleven har även möjlighet att ta hjälp av sina lagkamrater om hen inte kan ordet, och får då 1 poäng. Skulle laget inte klara av ordet så går turen vidare till andra laget som får en chans att svara, dock ingen poängutdelning till de laget.

Detta var som sagt en mycket uppskattad lektion och jag såg att läraren använde sig en del av dual coding som vi sett om i filmen - The testing effect och dual coding (Weistein 2017) där hon gjorde en rolig och minnesvärd grej av glos-förhöret samt att hon fick samtliga elever att delta. När jag själv gick i mellanstadiet så fick vi alltid ett papper fullsmetat med glosor som enbart skulle besvaras, så detta upplägget skulle jag själv ha uppskattat. Man såg tecken på behavioristiskt och sociokulturellt perspektiv då eleverna får beröm av sin lärare och lagkamrater samt att laget lär sig mycket av att arbeta i grupp. 

Reflektion från min auskultation

Under min auskultation fanns det mycket intressant att observera. Det kom mycket snö under dessa dagar och eleverna var överlyckliga över att få leka i snön. Det var spännande att se då det i princip inte blev några grupperingar utan alla lekte med alla.

Klassen jag följde dessa dagar var mycket intresserade av att lära sig och det var väldigt kul att följa dem. Under lektionerna fick jag se hur lärarna hanterade både de som låg före i uppgifter men också de som hade det svårt. Jag fick även se olika perspektiv som behavioristisk och sociokulturellt i undervisningarna. Jag kunde även se formativ bedömning dels genom att eleverna får svara slumpmässigt med hjälp av namndragning.

Det finns mycket jag kan ta med mig från auskultationen och de använde metoder och arbetssätt som jag önskat fanns då jag själv gick i skolan.

Inom matematiken när eleverna skulle lära sig multiplikationstabellen använde sig läraren av dual coding, som man kan se i filmen The testing effect and dual coding - Weistein (2017), vilket gjorde det enklare och roligare för eleverna att både minnas och lära sig multiplikationerna. Läraren höll upp bilder som kopplades ihop med olika multiplikationstal och eleverna räckte upp händerna och fick svara. När en elev svarat rätt fick han/hon beröm av både lärare och de andra eleverna. Eleverna fick sen arbeta i grupper med nya bilder och tal som hörde ihop. De fick diskutera och hjälpa varandra att komma på vilka multiplikationer som hörde ihop med bilderna.

Eleverna var jätteduktiga med att räcka upp handen när de behövde hjälp. Något som jag också la märke till var att eleverna var så duktiga på att hjälpa varandra. Om läraren var upptagen med en annan elev så kunde de andra eleverna hjälpa varandra att ta sig vidare.

Samtal kontra arbetsro

Du observerar en klass, år 2 med ca 20 elever. Eleverna arbetar aktivt med att
skriva sagor. Föreställ dig ett lågt sorl av barnröster som småpratar om sagorna.
Blunda. Du urskiljer meningar mellan barnen - Vad handlar din saga om? Oj, vad
spännande, ett monster? Vilka färger ska du välja? Blå och röd. Vad heter din
huvudperson? osv.
Vad är det som händer i denna situation?Jämför situationen med om det vore
total tystnad under denna arbetsstund med sagorna. Vad blir skillnaden?

Det hände företeelser barnen emellan och hos individerna själva när de aktivt
fick arbeta med sagan med att ställa frågor om varandras och svara på frågor
om sina egna. I ett sociokulturellt perspektiv är ett föregående ett arbetssätt som
innebär ett lärande i socialt sammanhang med språket och arbetsmaterial som
redskap (Phillips & Soltis 2014). I ett knäpptyst klassrum skulle inte detta ske.
Chansen att kunna utveckla skrivandet skulle inte ske på samma sätt.

Läraren för denna klass, uppmuntrade samtalet mellan eleverna och hade
medvetet placerat dem i grupper i klassrummet, just för att gynna samtalet i
alla ämnen. Dock fick inte ljudnivån överstiga en jobbig nivå utan det skulle
fortfarande vara inom rimlig nivå, vilket ofta lyckades. Blir detta arbetsro?
För en del elever, ja, för andra motsatsen. Begreppet arbetsro innebär olika för
både elever och som lärare samt vilket förhållningssätt vi har. Läraren för
eleverna jag observerade hade sin syn på arbetsro, att uppmuntra till samtal om
uppgifterna var ok medan eleverna själva reflekterade under klassrådet att de
hade en bit kvar till arbetsro. Här fick läraren förtydliga hur hon tänkte kring
arbetsro och varför hon ville att de skulle prata med varandra. Så min framtida
tanke och kanske även din, vad innebär arbetsro för mig och för dig i framtiden?

Att vara eller att inte vara en lärare?

Under min auskultation var ordinarie lärare sjuk de första två dagarna. Vikarien kände klassen mycket väl men jag upplevde en stor skillnad på eleverna när de hade vikarien jämfört med den ordinarie läraren. Ingen direkt lärandesituation uppstod, vad jag kunde se, under de två dagarna med vikarie. Under den tredje dagen hittade jag lärandesituationer och la märke till både sociokulturella, pragmatiska och behavioristiska tankesätt. Eleverna var intresserade, de frågade frågor och de ville lära sig saker. Det är så intressant att de plötsligt blev helt andra elever när de hade en kompetent lärare. 

Morgan berättar i sin bok Kriget är slut, att vuxna alltid förväntade sig att han skulle göra något dumt. Detta händer nog ibland i klassrummen, att läraren redan innan tror att den vet hur en elev ska reagera, vilket banar väg åt eleven åt det hållet. Detta märktes tydligt med vikarien, som vanligtvis jobbar i klassen som resurs till två elever. Vikarien dömde gång på gång dessa två eleverna till misslyckande genom att enbart förvänta sig det av dem. 

Jag tror att lärare, precis som föräldrar, har en stor påverkan på om man får ett ”growth mindset” eller ett ”fixed mindset” som Carol Dweck pratar om i videoklippet på hemsidan TED. Om man alltid misslyckas och alltid får skäll så finns det ju tillslut ingen anledning att fortsätta eller testa andra sätt, och man kanske utvecklar ett fixed mindset? Vikarien i klassen skapade situationer där eleverna misslyckades och de blev bemötta med skäll när de gjorde fel. De fick aldrig lära sig att de kunde lyckas. Om en lärare istället bemöter elever med förslag på olika lösningar så kommer eleverna befinna sig i situationer där de lyckas; kanske de tillslut får ett bättre tålamod och självförtroende, hittar egna lösningar och utvecklar ett growth mindset? Jag förstår allt mer i utbildningen varför det är viktigt med kompetenta lärare. 

Det framkommer även i John Hatties metaanalys om påverkan på studieresultat att det läraren vet, kan och gör är en av de starkaste påverkansfaktorerna på lärande. 

Kan man påstå att man är lärare trots att man inte skapar något lärande?

Reflektion från auskultation

Skolan jag besökte under auskultationen drivs i privat regi och är relativt nystartad. Jag var i en årskurs två med 26 elever. Dagarna i klassen var mycket intressanta och det var på flera sätt lärorikt att se skolans arbetssätt och rutiner för lektioner och andra situationer som i många fall skulle vara samma över hela skolan, för alla klasser och lärare. Jag skulle gärna berätta om flera av rutiner som jag tyckte var bra, men väljer här att fokusera på hur det gick till när eleverna skulle gå in i klassrummet för att börja en lektion.

Innan lektionen börjar, ställer eleverna upp på ett led utanför klassrummet, det ska vara tyst och lugnt i ledet och läraren bestämmer när det är dags att gå in. Eleverna går in och ställer sig tysta vid sina bänkar och väntar tills alla elever är inne i klassrummet och de sätter sig ner först när läraren ber dem. I klassrummet var det i stort sett noll tolerans för att prata rakt ut och läraren tillrättavisade snabbt om så skedde vilket enligt mig var förvånansvärt sällan. Min upplevelse är att det mer eller mindre alltid rådde arbetsro, eleverna visste att i klassrummet sitter man vid sin plats och pratar inte rakt ut. Jag upplevde att rutinen för när eleverna gick in i klassrummet bidrog till en god arbetsro vilket gynnade elevernas fokus och koncentration vilket jag också fick bekräftat från flera lärare på skolan.

I artikeln Synligt lärande beskriver Hattie att just arbetsro och ordning samt lärarens förmåga att reducera störningsmoment i klassrummet är faktorer som i hög grad påverkar elevers studieresultat och med det sagt vågar jag påstå att många av eleverna i klassen jag besökte förmodligen har goda förutsättningar att uppnå fina studieresultat.